Väldigt, väldigt, väldigt ofta nämner politiker, och andra som strävar efter en viss social och politisk legitimitet, sitt fokus och hårda arbete för att integration ska ske i vårt samhälle. Det är nästan en politisk kamp.
Angående just integrationen i Sverige så är det en person som jag håller med om har en poäng som han tog upp 2017; fd. Näringsministern Ibrahim Baylan, när han var samordnings- och energiminister sa han att integrationsjobbet i Sverige var ett totalt misslyckande. Jag håller med om denna punkt och de skäl som han gav till stöd för sin slutsats är detsamma som jag delar, nämligen: kortsiktighet, sena ansträngningar och bristande samarbete.
Men innan man går till dessa slutsatser finns det några tidigare definitioner som måste göras. Vad är integration? Vad är vår förståelse av integration? Varför tror vi att integrationen har missuppfattats och därför bekämpats felaktigt?
Låt oss börja med definitionen av integration: Enligt den sociologiska definitionen som finns i Oxford Dictionary innebär integration sammanblandning av människor som tidigare var segregerade. Det enda bidraget från en sådan definition är att ställa integration mot segregation. Annars ger det inget nytt. Men enligt forskaren Susanne Urban vid Uppsala universitet pekar den definition av integration som finns i nationalencyklopedin i två riktningar:
– mot invandrare genom att det är de som integreras och anpassar sig till verkligheten i det land där de integreras.
– mot den samhälleliga processen där skilda enheter förenas. Den här definitionen liknar den som Oxford Dictionary beskriver.
Hur som helst, som invandrare kunde jag uppleva integrationens verklighet och de problem den möter i vårt land på nära håll. Trogen vår sociala logik, som vill vara en del av lösningen och inte av problemet, kommer jag att göra mitt lilla bidrag. Vi kan inte tala om integration i frånvaro av två för varandra främmande grupper. Jag skulle gärna undvika dikotomi som vill att vi ska prata om de som integrerar och de som är integrerade. Av den enkla anledningen att vi tror på ömsesidig integration där de två parter som är närvarande skapar en ny enhet i slutet av processen. På ett mer praktiskt sätt, som invandrare, lär jag mig svenska standarder (språk, arbetsmoral, sociala koder etc.…) och samtidigt bidrar jag till det svenska samhällets mångfald: Vi får inte lura oss själva att något land som inte har upplevt en sorts mångfald är motståndskraftigt mot det. Och mitt bidrag skulle vara att mildra denna stelhet när det gäller mångfald. Integration är enligt vår uppfattning en win-win-situation för samhället som helhet: individer vinner eftersom de har en chans att försörja sig anständigt och därmed bidra till välfärdssystemet genom sin skattebetalning. Samhället har mindre bidragstagare att ta hand om och föräldrar som lätt kan lära sig de sociala normerna kan överföra dem till sina barn. Problemet med gängkriminalitet, som härrör från utanförskap, kan stoppas med detta tillvägagångssätt. Då kan landet präglas av en atmosfär där acceptans och tolerans gäller precis som rättsstatsprincipen och respekten för institutioner.
Om det är detta samhälle vi strävar efter tror jag att allas samlade ansträngningar kan göra det möjligt. Det här sättet att se saker kan verka naivt, men vi måste lämna våra barn ett samhälle där de kan leva tillsammans. I min stad Göteborg, som jag älskar så innerligt, hoppas jag att saker kan göras annorlunda mot vad som hittills har gjorts. Det blir ett långsiktigt arbete, som kräver att varje invandrare såväl som den infödda lägger sina krafter på det. Om jag ska kunna känna mig hemma någonstans i det här landet måste en viss trygghet ges till andra att de inte behöver frukta annorlundahet.
Vi kommer framöver hålla frågan öppen om integration i den här bloggen. Ni är alla varmt välkomna med era bidrag och frågor. Vi vill hålla debatten öppen så att möjliga lösningar kan komma fram.
Er tillgivne