Hej kära nätverk
Jag hoppas att du mår bra nu när restriktionerna snart kommer att vara över. Men tänk ändå på den föreskrivna försiktigheten med vetskapen om att Corona-sjukdomen kan vara dödlig. Låt oss fortsätta att skydda varandra. Detta är också kärlek.
På en mer tråkig ton, det nuvarande kriget i Ukraina kallar oss tillbaka till frågan om hur vi hanterar krigsflyktingar. Jag är inte här för att diskutera den glöd som observerats för ukrainarna som vi inte har sett för andra flyktingar. Jag anser att en sådan glöd borde vara regel när det gäller att ta hand om flyktingar.
Mitt intresse är hållbarhetsaspekten av att välkomna utlänningar. Låt oss göra en enkel beräkning:
– Det krävs mycket pengar för att välkomna dom: logera, förse mat utan att utesluta andra sociala utgifter. Detta innebär att man lägger en ekonomisk börda på landet som redan tar hand om flyktingar som tidigare anlänt till dess mark. En av två saker: antingen revideras kvaliteten på den tillhandahållna tjänsten nedåt för att tillfredsställa det största antalet, eller så minskar antalet förmånstagare och plötsligt kastas vissa familjer ut i fattigdom.
– Ett tredje alternativ, som vi alla säkert skulle vilja undvika, är att gå i skuld för att betala för samma tjänst. Det innebär ökade bördor på folket. I föreliggande sammanhang blir detta begränsat.
– Men det finns en annan lösning som skulle kunna tillfredsställa alla om våra makthavare och näringslivet tillät det: bli mer inkluderande och toleranta så att de tidigare flyktingarna kan sättas i arbete så att de inte bara bidrar till sin egen försörjning, utan också bidrar till de nyanländas tills även dom kan arbeta. Min ödmjuka åsikt är att se flyktingen inte som en tiggare för våra allmosor, utan som en potentiell skattebetalare. Så inte bara försvinner behovet av socialbidrag för den enskilde, utan personen kan nu se till att denna hjälp skapas och delas ut till de som behöver det mest. Jag tror att om det hanteras på detta sätt kommer flyktingarnas situation inte att vara ett problem längre, eftersom alla skulle behandlas lika.
Vad tar du av detta resonemang? Jag kanske är för idealistisk och behöver lite realistiskt samtal. Så avstå inte från att rätta mig. Under tiden, njut av dagen och dina nära & kära i lugn och ro.
MVH
Aristide Michel Ndamtang